Folk frågar ofta hur en vanlig dag ser ut här. De förväntar sig oftast antingen ett vykort eller ett erkännande att det i hemlighet är precis som ett kontor i Madrid. Sanningen ligger någonstans emellan: jobbet är på riktigt, deadlinerna är på riktigt, och havet råkar ligga i slutet av gatan.

Så här ungefär går en bra vardag för mig. Alla dagar ser inte ut så, och vissa dagar är bara möten och en macka. Men när det fungerar, fungerar det så här.

Morgonbad vid La Puntilla

Soluppgången på Gran Canaria kommer sent med europeiska mått mätt, så ”tidigt” betyder inte hutlöst tidigt. De flesta morgnar står jag på sanden vid La Puntilla strax efter första gryningsljuset, när stranden mest är fylld av lokalbor som rastar hundar och några äldre badare som gjort det här i decennier.

Revet som sträcker sig längs Las Canteras håller vattnet lugnt i den här änden de flesta dagar, och det är precis därför jag gillar det före jobbet. Inga vågor att kämpa mot och ingen planering behövs, bara ett simtag längs stranden och tillbaka. Tjugo minuter räcker gott.

Efteråt köper jag lite frukt på vägen hem. Papaya, bananer och vad som än ser bra ut den veckan. De kanariska bananerna är mindre och sötare än de du får i norra Europa, och jag har slutat försöka förklara det för besökare. De måste smaka en själva.

Förmiddagens fokuspass, med gott kaffe

Vid halv nio sitter jag vid mitt skrivbord på FICO. Det första som händer är kaffet, och jag är ganska noga med det. Vi serverar italienskt kaffe på coworkingen, ett av de bästa du kan hitta, och det kommer före själva arbetet.

Förmiddagen är till för det svåra. Arkitekturbeslut, granskning av en knepig pull request, dokumentet som ingen annan vill skriva. Jag håller kalendern tom till sent på förmiddagen när jag kan, stänger chattapparna och låter tystnaden göra sitt jobb.

Rummet hjälper till. Alla omkring dig arbetar också, och den delade koncentrationen gör det på något sätt lättare att hålla fokus än vid köksbordet. Det är ingen magi, bara bra sällskap.

Fisklunch längs strandpromenaden

Lunchen är där FICO:s gemenskap syns. Vid 13:30 eller 14:00, alltså lunchtid i Spanien, säger någon ”fisk?” och fyra eller fem av oss går ner till Paseo de Las Canteras.

Det finns gott om ställen längs promenaden som serverar dagens fångst, papas arrugadas med mojo och en enkel sallad. En längre dag går vi i stället till Mercado del Puerto, ungefär tio minuter bort, där matstånden gör det lätt att prova lite av varje.

Bordet är oftast en blandning: ett par utvecklare, en designer, någon som driver sin egen startup, kanske en nykomling som kom förra veckan. Hälften av samtalet handlar om jobb, och många bra idéer och en del samarbeten har börjat över de här luncherna. Den andra hälften handlar om huruvida det blir dyningar i morgon.

Överlämningar, sedan en kvällsrunda

Kanarieöarna delar tidszon med Storbritannien och Portugal, en timme efter större delen av det europeiska fastlandet. Det passar bra för ett team som är utspritt över Europa: jag är online när Berlin och Milano är det, och eftermiddagen är då jag avslutar saker med dem.

Så sen eftermiddag är till för överlämningar. Jag svarar på frågorna som hopat sig efter lunch, skriver tydliga anteckningar till den som tar över arbetet härnäst och pushar dagens sista commits. Jag försöker lämna koden i ett skick som framtida jag inte förbannar nästa morgon.

Sedan stänger jag laptopen och går en promenad längs Paseo. Från La Puntilla till La Cícer och tillbaka är det ungefär sex kilometer, platt och bilfritt, medan ljuset blir orange över vattnet. När jag är tillbaka fyller terrasserna på sig, och någon från FICO föreslår oftast några tapas och ett glas.

Varför den här rytmen fungerar för mig

Inget av det här är extraordinärt i sig. Ett bad, en kaffe, ett långt fokuspass, lunch med människor jag gillar och en runda i slutet av dagen. Det som gör att det fungerar är att allt sker inom gångavstånd, så ingenting kräver bil, bokning eller plan.

Det var en stor del av varför jag byggde FICO som ett coworking i Las Palmas precis här, några minuter från stranden. Om du är nyfiken på den lilla versionen av den här idén har jag skrivit om min strandpromenad på 3 minuter och varför avståndet betyder så mycket.

Om du funderar på att arbeta från Las Palmas i några veckor eller några år, försök inte kopiera min dag. Hitta de två eller tre saker du skulle göra varje dag om de låg tillräckligt nära, och bygg sedan ditt arbete kring att vara nära dem. Här ligger de flesta av dem redan på samma gata.