Den sämsta lunchrast jag vet är den man äter vid skrivbordet, med ena handen på musen, medan man läser samma mejl för tredje gången. Jag gjorde så i flera år. Det har de flesta av oss gjort.

På FICO finns alternativet bara några minuters promenad bort. La Puntilla ligger i norra änden av Las Canteras, och en timme där mitt på dagen har blivit en av de vanor jag försvarar hårdast. Inte för att det är en wellnessrutin, utan för att eftermiddagen helt enkelt går bättre när jag faktiskt har lämnat byggnaden.

Att titta på något längre bort än en skärm

Mitt på dagen har jag oftast tillbringat fyra timmar med att titta på saker ungefär 60 centimeter från ansiktet. Jag tänker inte göra några medicinska påståenden om ögon eller muskler; fråga en optiker om du vill ha sådana. Jag kan bara berätta hur det känns.

När jag står på sanden vid La Puntilla och blickar ut mot horisonten, över revet och det öppna Atlanten, känns det som motsatsen till en monitor. Inget att läsa, inget att svara på, inget som kräver ett beslut. Bara vatten, några simmare och, en klar dag, konturerna av Tenerife och berget Teide i fjärran.

Tio minuter av det är en liten sak, men jag märker skillnaden när jag låter bli. De dagar jag äter vid skrivbordet börjar eftermiddagen trött och förblir det.

Äta som en lokal, en kort promenad från skrivbordet

La Isleta är en arbetarstadsdel, och lunchen här är ärlig. Inom ett par minuter från FICO hittar du små tascas och barer där folk från trakten äter varje dag, med enkel kanarisk mat till priser som skulle göra en besökare från Amsterdam misstänksam.

Några tips för att hitta ett bra ställe:

  • Leta efter en kort handskriven meny. En plato del día på en griffeltavla betyder oftast att maten lagades samma morgon.
  • Följ de lokala. Om borden är fulla av människor i arbetskläder som pratar spanska klockan 14:00 är du på rätt plats.
  • Välj fisken. Grillad dagens fisk med papas arrugadas och mojo är en klassisk lunch i Las Palmas och sällan ett dåligt val.
  • Håll det lätt om du har samtal. En sallad, grillade grönsaker eller en skål potaje gör att du inte kämpar mot sömnen klockan 16:00.
  • Ät på stranden om du hellre vill. Ta med dig något och hitta en plats på den låga muren längs Paseo.

Kom ihåg att lunchen i Spanien äts senare än i norra Europa. Köken blir fullt upp från ungefär 13:30, och kommer du vid tolv kan det hända att de fortfarande ställer i ordning.

Lite sol mitt på dagen, med förnuft

Mycket sägs om solljus och biologiska klockor, och jag är inte rätt person att skilja fakta från fiktion där. Det jag vet är enklare. Efter en förmiddag inomhus gör en halvtimme utomhus i naturligt ljus mig piggare, inte tröttare.

Nyckelordet är ”måttlig”. Solen på Gran Canaria är stark året runt, även när panza de burro-molnen rullar in och det inte känns varmt. Sitt i skuggan om du kan, använd solskydd och somna inte på sanden. En solbränd eftermiddag vid skrivbordet hjälper ingen.

Samtalen som uppstår vid bordet

Den verkliga anledningen till att jag värnar om lunchrasten har föga med havet att göra. Det är människorna.

När några av oss går ner till La Puntilla tillsammans blir samtalen annorlunda än de vid skrivborden. Någon nämner ett kundproblem, någon annan har löst något liknande, och när kaffet kommer finns det en plan. Jag har sett frilansare få uppdrag, utvecklare hitta samarbetspartner och nyanlända få sina första vänner på ön, allt över ett delat fiskfat.

Inget av det är planerat, och det är därför det fungerar. Det är också en stor del av det som gör att coworking Las Canteras känns annorlunda än att arbeta ensam i en lägenhet. Om du vill se hur lunchen passar in i resten av dagen har jag skrivit om mitt fullständiga arbetsdagsschema i Las Canteras.

Så stäng laptopen imorgon vid lunch. Gå ner till La Puntilla, ät något som kommer från en grill snarare än från en plastlåda, titta på horisonten några minuter och prata med någon. Mejlen väntar fortfarande, och du läser dem klarare när du kommer tillbaka.